ursprungsfolken

Det bor ungefär fyra miljoner människor i den arktiska regionen (Arctic Human Development Report definition) varav ca 10 % hör till ursprungsfolk. Befolkningen fördelar sig över åtta stater: Kanada, USA, Ryssland, Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island. Dessa nordliga områden är ytterst glest bebodda.

Befolkningen i Arktis växte snabbt under 1950- och 1960-talen, då hälsovården för ursprungsfolk utvecklades och man började utnyttja de nordiska naturresurserna i en större utsträckning.

Nu har befolkningstillväxten avstannat och i vissa fall minskat, såsom i det norra Ryssland. Under åren 2000 – 2013 föll befolkningen i Arktis med 56 000 (1,4 %). Ungefär två tredjedelar av befolkningen bor i stora befolkningscentra. Små och långt ifrån varandra liggande samhällen är typiska för ursprungsfolken i norr.

Ursprungsfolken har bott i Arktis i tusentals år. Ursprungsfolkens andel av den totala befolkningen ligger på 10 procent. Den här andelen fördelas vidare i över 40 olika folk. Karta över och fakta om ursprungsfolk vars organisationer är representerade i Arktiska rådet.

Till de arktiska ursprungsfolken hör bland annat samerna som bor i norra Europa; nentserna, chanterna, evenkerna ja tjuktjerna i Ryssland; aleuterna, yupikerna och inuiterna (Iñupiat) i Alaska, inuiterna (Inuvialuit) i Kanada ja inuiterna (Kalaallit) i Grönland. Officiell statistik skiljer inte nödvändigtvis mellan olika ursprungsfolk eftersom det finns flera sätt att föra statistik. Uppskattningarna över ursprungsfolkens mängd varierar beroende på vilken definition man följer för att definiera ursprungsfolk. Detta ämne väcker internationell diskussion. Se kartan över "arktiska ursprungsfolk enligt språkgrupper ", och Nordregios karta "Indigenous population in the Arctic regions".

Allmänt sett har ursprungsfolken ett nära band till det område som de bebor. Andra saker som skiljer dem från majoritetsbefolkningen är språk, kultur och traditionell försörjning, såsom renskötsel, fiske och jakt. Industrialisering, social förändring och miljöproblem som klimatförändring hotar dessa näringsgrenars och kulturens kontinuitet. 

Under de senaste decennierna har ursprungsfolkens politiska organisering lett till både erkännande av dessa folk och förbättringar i deras mänskliga rättigheter och politiska rättigheter internationellt. Rätten till land och naturresurser är en viktig del av ursprungsfolkens kultur och överlevnad i den arktiska regionen.  

Traditionell ekologisk kunskap (traditional ecological knowledge, TEK) är ett begrepp som synliggör ursprungsfolkens kunskap om naturen och deras kultur. Denna kunskap överförs från generation till generation antingen skriftligt eller muntligt. Under de senaste åren har man börjat använda traditionell kunskap tillsammans med vetenskaplig information inom ramen för forskning och skyddsåtgärder som berör de arktiska folken och naturen. Exempelvis inom HUMANOR-projektet vid Arktiska centret undersöks klimatförändringens inverkan på relationen mellan människa och djur, och då har de lokala renskötarna tagit del av projektet redan från början. 

Traditionell ekologisk kunskap blev en del av internationell miljöpolitik år 1987, i samband med publiceringen av rapporten "Vår gemensamma framtid", den s.k. Brundtlandrapporten inför FN:s konferens om miljö och utveckling. Under senare år har speciellt de arktiska ursprungsfolkens traditionella kunskap blivit föremål för forskning.  

Elina Helander-Renvall, specialiserad forskare vid Arktiska centret skrev tillsammans med Inkeri Markkula den första omfattande studien om ämnet och dess relation till miljöpolitik, forskning, internationell rätt och dess praktiska applikation. Länk till publikationen (finska, 2011).

Oavsett bakomliggande orsaker genomgår Arktis en period med betydande förändringar som sannolikt kommer att fortsätta långt in i det nästa århundradet, om inte längre, och som påverkar alla sektorer i det cirkumpolära Norden. Människor i Arktis är oroliga för föroreningar, markanvändning, klimat, säkerhet och tillgång i form av rättigheter till land och hav. Arktiska folk påpekar ofta att deras miljö alltid har varit dynamisk och att konstant anpassning till ”förändring” helt enkelt är en del av vad de gör och vem de är (Forbes, B.C. Who are the peoples of the North? WWF Circle 2/2010: 6-9).

Klimatförändringarna påverkar ursprungsfolkens traditionella skördeaktiviteter avsevärt. Snabba väderförändringar och förekomst av tunn is och svåra väderförhållanden (t.ex. starka vindar och stormar) gör jakt farligare. Dessutom påverkar försvinnande havsis många arter som utsätts för jakt, till exempel isbjörnar, sälar, valar och vissa fiskbestånd är beroende av isen. Dessutom spelar isen en viktig roll i havstemperaturreglering och primär produktivitet. Som ett resultat hotas försörjningen i samband med jakt, fiske och vallning. Urfolk har ett särskilt starkt band med naturen och förändringarna i skördeaktiviteterna kan få konsekvenser för ekonomin, samhället, kulturen och hälsa.

Slutligen hotas många gruppers överlevnad som särskiljande folk. Dessutom påverkas bostads-, infrastruktur- och transportförbindelser från ursprungsbefolkningar vid kusten allvarligt av klimatförändringar, med stigande underhållskostnader och ibland till och med behovet av omlokalisering.

Inom projektet för samernas traditionella kunskaper och beslutsfattning i miljöfrågor har man kartlagt samernas traditionella kunskap som relaterar till markanvändning i den s.k. Finska armen, för att bättre kunna ta det i beaktande inom beslutsfattning angående naturens mångfald, hållbar utveckling och samernas rättigheter.

Centrala frågor inom traditionell markanvändning är t.ex. på vilket sätt markanvändning är viktigt under de olika årstiderna och vilka områden som är speciellt viktiga under året. Samt på vilket sätt markanvändningen organiseras av sitorna, renskötarnas flytt- eller arbetslag som grundar sig på släktband. Traditionell kunskap är också relaterad till det samiska områdets historia och förhållandet till naturen och rådande värden, liksom den traditionella förvaltningen av landet. Läs mer om projektet (på finska).

I det av Arktiska centret ledda forskningsprojektet Saisiko olla ympäristökonfliktisoppaa? (Direkt översättning: Får det vara en miljökonflikts soppa?) fördjupade man sig i medling av miljörättsliga frågor genom att komma ut på fältet på gräsrotsnivå, för att facilitera möten mellan experter och lokala aktörer.  

Resultaten går att finna i infobanken på hemsidan. Experter, forskare, aktivister, politiker och tjänstinnehavare berättar i långa videointervjuer om olika miljökonflikters och miljömedlingsmodellers utvecklingsmöjligheter i Finland. Infobanken innehåller också information om frågor rörande ursprungsfolk och samer. 

Dessutom får vi höra från renskötande samer från renbeteslaget i den s.k. Finska armen, som berättar om de hot som skuggar den traditionella renskötseln i dokumentärfilmen Porot kuuluvat tuulelle. (2016, 38 min).

Avsikten med projektet Traditionell ekologisk kunskap i de samiska området i Finland var att främja positionen för samernas traditionella ekologiska kunskap, genom att uppmärksamma samiska hantverkare och deras verksamhet. Mer information om ämnet går att finna i publikationen Ekologisen perinnetiedon käsikirja (direkt översättning: Handbok för traditionell ekologisk kunskap) som ger en introduktion till de olika del-områdena inom traditionell ekologisk kunskap, de utmaningar som bevarandet av denna kunskap stöter på och hur den kan användas i främjandet av hållbar utveckling.

Se videon filmade av forskningsprofessor Bruce Forbes från hans forskningsresa till Jamalhalvön i juni 2010. Forskarna följde med nentserna då de flyttade sina renar hundratals kilometer mellan olika betesmarker. Forskarna kartlagde ett område på hundratusen kilometer i den nordvästliga eurasiska tundran, som sträcker sig från Fennoscandien till västra Sibirien. Materialet innefattar vegetationsundersökningar, data från fält- och laboratoriearbete, satellitbilder och observationer från lokala renskötare. Forskningsrapporten publicerades i tidsskriften Arctic.

Statsrådets utrednings- och forskningsrapport: Vilka lärdomar ger internationella erfarenheter i frågor som gäller ursprungsbefolkningen?

För att främja ratificeringen av ILO-konvention nr 169, konventionen om ursprungsfolk och stamfolk, och annan lagstiftning relaterad till samerna behövs nu bakgrundsinformation om internationella instrument inom detta område, deras landsspecifika tillämpning och rättspraxis. Det finns också ett behov av konkret jämförande juridisk forskning om vilka lösningar andra stater har gjort i frågor som rör ursprungsfolks rättigheter. Denna information har inte tidigare varit tillgänglig i denna utsträckning.

Syftet med rapporten, som innehåller starka internationella inslag, är att stärka den finska statens faktiska ställning som en främjare av mänskliga rättigheter och ursprungsfolks rättigheter. Rapporten utkom 2017.

Läs rapporten (på finska)