arktiska regionen

Den arktiska regionen eller Arktis är ett geografiskt område kring nordpolen. Regionen är inte entydigt definierad, eftersom det varierar var man drar den södra gränsen för området.  

Centrala sätt att definiera den arktiska regionen:

• Den norra polcirkeln (66° 33’N), eller arktiska cirkeln, definierar den arktiska regionen enligt solstrålning. Norr om den arktiska cirkeln upplever man i teorin minst ett dygn av både polarnatt om vintern och midnattssol om sommaren. I praktiken sker det inte riktigt eftersom jordens yta är ojämn och solljuset böjs i atmosfären.
• Ser man på temperaturen definieras den arktiska regionen av en månatlig medeltemperatur på under +10°C året om, även på sommaren.
• Skogsgränsen följer det område som definieras av temperaturen. Skogsgränsen är inte ett smalt streck utan ett tiotals kilometer brett fält mellan den nordiska barrskogen och tundran. Enligt den här definitionen består den arktiska regionen till största delen av trädlös tundra och glaciärer.
• Definitioner enligt permafrost ökar speciellt på den ryska arktiska regionen, jämfört med de andra definitionerna. Permafrost innebär ett område där jorden är stelfrusen i minst två på varandra följande år.  
  
• Istäcket är centralt då man avgör ifall havsområden är arktiska eller inte. Havsisen har sin största utsträckning i februari-mars och sin minsta i september. Arealen på polarisen är under observation i nästintill realtid, tack vare satelliter. (Se The National Snow and Ice Data Center)
• Enligt en kulturell definition täcker den arktiska regionen de nordiska ursprungsfolkens hemorter.  
• Politiska definitioner varierar enligt t.ex. statliga intressen eller internationellt samarbete.  
  

Då klimatet blir varmare krymper den arktiska regionen, om man definierar den enligt temperatur, skogsgräns, permafrost eller istäcke. Även kulturella och politiska definitioner varierar över tid. Den mest bestående definitionen är polcirkeln, fastän den också skiftar långsamt på grund av variationer i jordens rotationsaxel.

Den arktiska regionen enligt definitionen i Arctic Human Development Report

Största delen av Lappland hör till den arktiska regionen ifall man definierar området genom att dra den södra gränsen vid polcirkeln. Naturvetenskapligt sätt är norra Finland ett subarktiskt område. 

I sin arktiska strategi definierar sig Finland i sin helhet som ett arktiskt land, men enligt det Arktiska rådets definition går gränsen för den arktiska regionen längs den södra gränsen för Lapplands landskap.  

Rovaniemi marknadsför sig som en arktisk stad.
Bild: Risto Viitanen

Arktis är ett vitt och mångfaldigt område, där årets gång utmärks av en stark variation i mängden solljus. Ju längre norrut man är, desto fler polarnätter upplever man under vintern och nätter med midnattssol under sommaren. I den arktiska regionen är vintern lång och växtsäsongen kort. Endast 5 procent av jorden yta kan karaktäriseras som arktiskt. (Arctic Biodiversity Assessment 2013).

Tankarna om Arktis för ofta till snö och is, men då den södra gränsen för regionen faller på polcirkeln, kan de arktiska levnadsområden variera från öppna snötäckta landskap till grön tundra och skog, och höga fjälltoppar. Havsströmmarna inverkar starkt på klimatet. Tack vare golfströmmen är det nordiska klimatet mildare än vad det är på motsvarande breddgrader i t.ex. Sibirien. 

Hav utgör ungefär 60 procent av det arktiska området, varav majoriteten är isbelagt året om. Världens största ö, Grönland som är till en stor del täckt av glaciärer, finns också i Arktis.  

Den arktiska regionen har fått sitt namn efter grekiskans ord för björn. Grekiskans άρκτος alltså árktos betyder björn, ett ord som ingår även i namnen på stjärnbilderna Stora björnen (Μεγάλη Άρκτος på grekiska) och Lilla björnen (Μικρή Άρκτος på grekiska), som syns på den norra stjärnhimlen.

Svartbjörnen (Ursus americanus) vandrar i Alaska.
Bild: Paula Kankaanpää

I norr finns det markant färre växt- och djurarter än på de södra breddgraderna. I Arktis bor det dock över 21 000 olika arter: däggdjur, fåglar, fiskar, ryggradslösa djur, växter och svampar. (Arctic Biodiversity Assessment 2013: Species Diversity in the Arctic).

Arktiska djur och växter har anpassat sig på många sätt till kyla och mörker. För de djur som lever i Arktis året om är det karaktäristiskt att ha en tjock päls eller fjäderdräkt som värmer i frosten och vinden. Djur lagrar fett innan vintern och använder snödrivorna som skydd mot kylan.

Faktorer som anknyter till djurs livsvanor och deras utseende, såsom att byta färg eller ändringar i metabolism, hjälper djur att anpassa sig till ombytliga klimatförhållanden. En del djur går i ide för att överleva den långa vintern. Flyttfåglarna igen föredrar den arktiska regionen under sommaren då det finns rikligt med föda och solljus.  

Växter utnyttjar solstrålningen effektivt under den korta växtsäsongen, genom att förbli lågväxta och genom att ha koppformade blommor. Ett lager vax eller hår skyddar stjälkar, blad och knoppar från vind och kyla. 

Isranunkeln (Ranunculus glacialis) är världen nordligaste blommande växt. Bild: Anna-Liisa Ylisirniö

Det bor fyra miljoner människor i den arktiska regionen, varav uppskattningsvis en tiondedel hör till ursprungsfolken (Arctic Human Development Report 2015, se kartan). Bosättningen befinner sig över åtta statsgränser: Kanada, USA, Ryssland, Finland, Sverige, Norge, Island och Danmark. Grönland är en autonom del av Danmark, med självstyre.

Majoriteten av Arktis är glesbebyggt. Ungefär två tredjedelar av befolkningen bor i tätorterna och städerna.   

Det ryska Murmansk är en stor arktisk stad med nästan 300 000 invånare. Bild: Arto Vitikka

Stora obebodda vildmarker finns det speciellt i Kanada, de norra delarna av Ryssland och på Grönland. Eftersom Grönland är täckt av glaciärer är bebyggelsen koncentrerad längs kusten. I den arktiska regionen har människan bosatt sig permanent på de områden som är is- och snöfria under sommaren. 

Befolkningen i Arktis växte snabbt under 1950 och 1960-talen, då hälsovården utvecklades, levnadsstandarden steg och man började utnyttja de nordiska naturresurserna i en större utsträckning. Befolkningstillväxten har dock stannat och i vissa fall, såsom i de nordliga delarna av Ryssland, minskat. (Se uppskattad befolkningsmängd i Arktis)

Jordens nordpol kallas Arktis och Sydpolen kallas Antarktis.

• Mitten av Arktis består av ett hav (Arktiska havet) medan Antarktis är en kontinent. 
• De arktiska regionerna har en större mångfald av natur än Antarktis. Antarktis drev ifrån de andra kontinenterna för tiotals miljoner år sedan och har varit nästan helt istäckt in 15 miljoner år.  
  
• På Antarktis finns det inga landlevande rovdjur vilket har möjliggjort de flygoförmögna pingvinernas överlevnad.
• När det är sommar i Arktis är det vinter i Antarktis- och vice versa. Polarområdena badar dygnet runt i solsken under sommaren, medan solen inte syns alls under vintern. 
  
• Det har bott människor i Arktis redan i tusentals år och tiotals ursprungsbefolkningar bor ännu i regionen. Antarktis har ingen fast bosättning och det finns inga stater i området. 
• Norrsken är vanliga både på nord- och sydpolen. I norr kallas de för aurora borealis och i syd aurora australis.  

Arktisk havsis. Bild: Ari Laakso